nytt liv
"grown in the sun"
At least to me
But illegal to those
In the land of the free
Try to arrest me
For what I possessed
But I ate it in brownies
And smoked all the rest
No worse off now
Than I was before
But now I’m real hungry
I’ll buy the whole store
No need to be angry
For what I have done
I smoked something green
Grown from the sun
Sephinox
Frihetsfilosofi
Hittade även många gamla arbeten sedan gymnasie tiden, dock inga från mellan/högstadiet då den tiden förblir en riktig keeper inombords.
I vilket fall som helst hittade jag ett intressant arbete som jag skrev till filosofin 2a året på gymnasiet, vi har nyligen läst om de gamla filosofernas ideal samhälle och vad deras teorier har för betydelse i dagens samhälle. Jag tänkte börja att lägga in det som ett första inlägg och samtidigt påminna folk om etik och moral.
Rättvisa och frihet, Ideal samhället
Det handlar om att bilda sig en egen moral dvs vad som är rätt och fel i världen, tyvärr så finns det redan riktlinjer i samhället som påvisar hur man ska handla och då är man kanske i samhället ändå inte helt fri, för att vara helt fri så bör man enligt mig avgöra själv vad som är rätt eller fel. Men då kommer vi till en hake där alla har sin egen etik och moral, vad är då egentligen rättvisa? Exempelvis Rawls som menat att om alla människor utgick från en ursprungssituation där de skulle bestämma lagar utan att de visste vart i samhället de befann sig så skulle samhället bli rikt. Eftersom samhället skall passa alla fattiga som rika krävs att man tänker sig i båda situationerna. Om alla människor handlar efter egenintresse, så borde det finnas grundläggande princip lagar: likhetsprincipen och behovsprincipen.
Likhetsprincipen dvs att alla ska få lika mkt lön oberoende på vem man är eller hur man är. Alla människor är ju lika mkt värda! men riktigt så blir det ju inte, en rättvis princip ska ju inte bara visa att alla människor är lika mkt värda.Det finns andra saker man bör ta hänsyn till tex hur hårt man jobbar. Om man nu skulle leva efter denna principen har man gått åt andra hållet om man nu eftersträva ett rättvist samhälla, det skulle kännas otroligt orättvist för att de som arbeta mkt mindre än man sj gör skulle få lika mkt pengar. Det vore verkligen inte ett tecken på rättvisa om en person som inte alls jobbade särskilt mycket fick samma lön som en person som verkligen sliter hårt. Dessutom så tror jag att ingen skulle anstränga sig lika mycket om man inte hade något att se fram emot. Om man ändå får samma lön, hur mycket man än kämpar, så finns det inte så mycket att kämpa för.
Behovsprincipen är följande att alla ska få så mkt som de behöver, dock inte överdrivet men exempelvis om en en person med sjukdom behöver pengar till medicin så får han det. Om någon annan däremot inte behöver så mkt pengar utan bara till mat etc. så ska han inte ha det heller. Om man ser behovsprincipen från den sidan så kan det verka mest rättvist, ett rättvist samhälle där alla få så mkt som de behöver och ingen behöver lida för för lite pengar eller fattigdom, andra sidan så har ingen mer pengar än de behöver. Men det kan ju bli samhällets undergång om alla få vad det behöver, och ingen behöver anstränga sig särskilt mkt för sitt levebröd dvs ingen kommer att jobba etc.
Med detta vill jag säga att varken likhets eller behovsprinciperna kommer att fungera i praktiken. Så nu kommer Nozick in i bilden. Nozick har sin prestationsprincip där han menar att om någon har jobbat extra mkt så ska han få mer lön/belöningar för sina ansträngningar och man skulle anstränga sig mer för att nå högre upp. Ett annat sätt att utrycka sig vore nog "Samma lön för samma arbete" arbete~lön. De som jobbar lika mycket ska få samma lön men om någon jobbar mer eller mindre än den andra så ska det också räknas in, könet skall inte ha någon betydelse. Trots att jag tycker att man alltid bör få belöningar för sina ansträngningar så håller jag inte med Nozick. Jag kan ändå förstå lite hur han menar. I vissa samhällen kan det tyckas vara lätt att leva på statens pengar och inte behöva göra så mycket, trots att man får pengar. Men hade det ändå varit kul om hade utfört ett experiment där alla får en slags startsummapengar eller startresurs och se hur bra de kan klara sig, jag tror att man kommer märka genast vilka som anstränger sig mest alltså de som förtjänar att hamna på top. Det hela handlar om frihet. Man får kämpa och anstränga sig om man vill, och man får låta bli att anstränga sig om man vill, men då får man leva med konsekvenserna av sitt handlande. Men alla människor har inte samma förutsättningar att klara av att ta hand om sig själva. Men som sagt, bara en tanke.
Till viss del så är Nosicks ide bra, men om man tänker längre fram så är den välidgt naiv och egoistisk. Vad jag menar är att man om vi följer Nosicks princip så har vi kommit fram till ett samhälle där prestationprincipen råder, dvs den som arbeta hårdast får mer pengar, men dock ingen trygghet faller man så faller man hårt. Man få då ingen hjälp upp på benen och allt detta kommer att leda till oligarki vilket betyder rikemansvälde. Därför bör det finnas ett slags skyddsnät i form av skattemedel, naturligtvist så skall det vara lika för alla som betalar.Ett rättvist samhälle måste finna ett system, som exempelvis att alla har lika rätt till de viktigaste sakerna i livet såsom sjukvård etc men även ger belöning för mer arbete.
Vi ska nu komma till punkten fördelningar i samhället samt hur det skall ledas, och här skall jag med hjälp av platons teori försöka förklara på bästa sätt. För inte så länge sen på en samhälls lektion så diskuterade vi om att om halmstad skall bli en självständig stat med ledare och egna regler. Alla fördelningar i världen har alltid varit i en triangel form, och så kommer det förbli dvs att det finns människor som alltid kommer att prioriteras mer än andra. Platon menar att ett ideal och perfekt samhälle ser ut som en triangel och att de smarta skall styra och skall prioriteras högst på triangeln, strax under kommer "partier" av mindre begåvade personer som sköter andra mindre viktigare saker, steg för steg och till sist finner vi de obegåvade "dumma" människorna. Och så kommer vi tillbaka till det här med frihet. De som sitter högst upp får mer betalt och fler resurser, rättvist? nej. Visst det hade funkat om det hade gynnat alla, vad jag menar är att alla som kringå i triangeln får lika mkt att dela på steg för steg, självklart så borde dom som sitter längst få sin lilla bonus, men inte med för allt stor marginal. Platon anser att aristokrati väger mest, och demokrati som försigår i dagens samhälle är dåligt för att det finns "dumma" människor bland oss, som inte har någon aning om hur det hela fungerar.
Hur kommer man då högst upp i triangeln? jo det borde funka som så att man har ett militärt system, dvs man från korpral sköter sitt jobb, är duktig och blir befodrad till furir som har fyra korpraler under sig osv osv. Men det skall vara fler än en som delar på makten högst upp som delar ansvar. Men vad är man villig att offra för att göra sitt samhälle pefekt? exempel Hitler va en som låg högst upp i sin triangel, hade folk under sig som han beodrade. Han tog många liv, men han ville sitt samhälle det bästa, goda gärningar men ont handlande. Det finns fler exempel, men vad jag vill komma fram till är att om man har makt och gör det på ett rätt sett så kan man uppnå det man vill, men det är vägen dit som skall justeras, vad är man villig att offra?
Texten är min, men källorna är från det stora blå.
Adios så länge!
